Ön Kirkkokari
Enligt traditionen mördade
bonden Lalli
biskop Henrik i närheten av ön Kirkkokari, som också
kallas Sankt Henriksön och ligger i norra delen av Kjulo träsk.
På ön fanns Kjulos första kyrka som användes ännu på 1420-talet.
År 1955 reste man på platsen en minnessten som berättar om
kristendomens ankomst till Finland.
I dag är Kirkkokari romersk-katolikernas
enda pilgrimsmål i Norden. Den söndag som infaller närmast
18 juni hålls en katolsk minnesmässa på ön.
Kjulo kyrka
Från kommuncentret Kepola leder en lummig,
över två kilometer lång björkallé till ön Kirkkosaari.
Där, på den gamla begravningsplatsen, mitt i en talldunge,
ligger Kjulo kyrka som blev klar år 1752. År 1890 byggdes
den nuvarande klockstapeln som gjordes så hög att den skulle
synas i hela socknen. På stranden av Kirkkosaari ligger
Prästtrappan (Papinportaat) som själasörjaren använde när
han anlände till holmen från prästgården på fastlandet.
Tuiskula torparmuseum
I byn Tuiskula, som ligger vid
stranden av Kjulo å, har många gamla byggnader bevarats.
Torparmuseet, som grundats 1934, berättar om det forna lantbruket.
Den första byggnaden som förts till området är en loftbyggnad
från Rantala i Kankaanpää. Senare har man till Tuiskula fått
ett soldattorp, en smedja, en vedbod samt senast torpet Ojala från Tuiskula.
Torpet har inretts och möblerats på ursprungligt vis.
Museisamlingen omfattar 2 000 katalogiserade föremål
av vilka de flesta har samlats av museets ”fader”,
smeden från Tuiskula, Frans Johannes Bärling (1858–1940).
Vid museet har Tuiskula sommarteater
från och med 1974 uppfört pjäser som handlar om livet
på orten i början av 1900-talet. En av de bärande idéerna
för verksamheten har hela tiden varit att presentera Kjulo-
och Satakundabornas folkliga traditioner.
Målet är att så trovärdigt som möjligt återge forna tider och sedvänjor.
Kungskällan
I byn Kankaanpää finns en 1,5 hektar
stor källa som heter Kungskällan (Kuninkaanlähde).
På stranden av källan finns en kvarnbyggnad av
timmer som härstammar från 1800-talet. Kungskällan
fick sitt namn midsommaren 1775 då Sverige-Finlands
kung Gustav III besökte byn. I Kankaanpää fanns på
den tiden arméns lägerplats och kungen hade kommit
till Kjulo för att granska kungliga livdragonregementets övningar.
Midsommaren 1775 hölls en duell på stranden.
Det berättas att de kungliga livvakterna Grüner och Stierneld
råkade i gräl på grund av en jungfru. Grüner blev dödligt sårad
i duellen och begravdes vid 24 års ålder i en stengrav under golvet i Kjulo kyrka.
Sankt Henriksvägen
Den fornväg som gått mellan Kjulo
och Nousis är känd som Sankt Henriksvägen och har fått
sitt namn av att biskop Henriks liktåg gick här.
Den ca 140 kilometer långa vandringsleden som går längs
Sankt Henriksvägen togs i bruk sommaren 1979.
Rutten har märkts ut med plastband.
I byn Yttilä längs Sankt Henriksvägen
ligger Museiskolan som är den första skolbyggnaden
i Kjulo och blev klar år 1881. I dag är skolan en samlingsplats för byborna.
 |
|
Till minnet av
forna generationers arbete |
| |
Föreningen Köyliö-Seura Ry |
| |
Kjulo kommun |
Ystävykset – Vännerna
Emil Cedercreutz (brons, odaterad)
Skulpturen Ystävykset – Vännerna
föreställer en man som lutar sig mot ett hästhuvud
och håller sin hand under hästens mule. Mannen och hästen
symboliserar samarbete och vänskap.
Emil Cedercreutz staty Vännerna
står nu värdig och vacker framför Kjulo kommungård
i centrum av Kepola. Den påminner eftervärlden om
konstnären och dennes kärlek till hästar och invånarna i Satakunda.
Tillbaka till
innehållsförteckningen
Tillbaka till den
svenskspråkiga innehållsförteckningen